Skolan suger!

Bilden Fenton Classrom är tagen av Wolfram Burner och finns på Flickr under CC BY-NC.

När jag gick i sjuan blev jag skoltrött. Då berodde det på att allt var för lätt. På högstadiet handlade det nämligen om logik. Och är det något jag är bra på så är det logiskt tänkande.

Matten kunde inte varit enklare. Jag behövde bara läsa igenom kapitlet en gång så förstod jag. När vi hade stora prov med alla fem klasser var jag alltid den som gick först och var alltid bland de tio bästa. Av drygt 150 personer. Trots det kunde inte min lärare ge mig det MVG jag, enligt mig själv, förtjänade. Varför? För att jag saknade uträkningar på många uppgifter. Jag försökte förklara att jag bara såg svaret framför mig. Skulle jag få lida för det? Tydligen.

Men sanningen att säga så överskattade jag mig själv. Grovt. I gymnasiet fick jag det mycket svårare – med allt. Jag trodde och hoppades på att det här skulle bli en utmaning som fick mig att bli sugen på skolan igen. Så var inte fallet.

Istället fick vi lärare som hellre såg sitt jobb som ett 7-16-jobb utan något som helst ansvar. Lärare som bara hade några år kvar till pension. Lärare som efter 100 timmar med lektioner inte kunde våra namn och konstant blandade ihop oss. Lärare som levde efter filosofin att fattar man inte vad de säger första gången förtjänar man inte mer uppmärksamhet.

Vill man slita röven av sig för såna? Jag ville inte det och många i min klass tyckte likadant. Det är därför nästan halva TE3G från 2011 fick IG i kemi. Det betyget vill jag inte ge vår klass, det vill jag ge vår lärare.

Ni kommer aldrig höra från mig att alla lärare är idioter men av det jag upplevt verkar det vara den mest idiotbefolkade yrkesgruppen. Det finns dock lärare som betytt mycket för mig och som alltid uppmuntrat mig och mina klasskamrater att göra det vi vill och skita i alla andra. Och att skolan inte betyder allt.

Mattias Axelsson, Martin Pettersson och Jonathan Lowrey från Internationella Engelska skolan i Linköping är tre av dem. Åsa Ragnarsson och Sara Fransson från Berzeliusskolan är två av dem. Men det finns en som för alltid kommer finnas i mitt hjärta och som gör att jag inte ångrar mitt val att gå på Berzan. Ingemar Wiström. Han är min superhjälte.

Av minst 35 lärare är det alltså sex stycken som jag skulle gett ett betyg som är motsvarande VG. Är det för att jag är kräsen? Kanske. Men borde man inte kunna begära att lärare faktiskt kan sina saker och bryr sig om vad eleverna ger för feedback på deras lektioner? Jag tycker det.

Många verkar tro att det är samma sorts elever nu som det var för 30 år sedan. Det är det inte. När eleverna tar ett steg i utvecklingen av sig själva borde skolan ta två för att först och främst utveckla sig själv men också hjälpa till i utvecklingen av eleverna.

Jag tycker att det är rätt självklart att dagens elever inte är likadana som dem som gick i skolan för 30 år sedan. Och jag tycker verkligen att det är på tiden att vi gör något för att förändra skolan.

Vad tycker ni?

  • http://www.facebook.com/ingemar.eriksson.35 Ingemar Eriksson

    Du kanske vet att Ingemar Wiström fyller 65 idag?

  • Fredrik

    Snubblade på detta när jag letade efter gamla lärare från skoltiden. Håller lätt med om lärarna på engelska!